Jag tror att din plan baseras på antalet eventuellt felaktiga lokaler. Och även om de mestadels hade rätt, tvivlar jag på att en sådan plan kunde ha någon rimlig framgång. Låt oss se mina skäl.

Jag hade just en föreläsning från någon som har varit seniorforskare (och har avslutat doktorsexamen, post-doc) på ett sjukhus i 15 år. Så jag ' jag antar att den här personen har erfarenhet av att hålla föreläsningar på engelska.

Jag har träffat många seniorforskare, till och med modersmål engelsktalande, som definitivt inte har erfarenhet av att hålla föredrag, alls . Om akademiska forskare ofta är erfarna talare eftersom de åtminstone har undervisningsuppgifter, är vissa forskare från forskningsinstitut verkligen "labråttor" som sällan håller föredrag. För att ge dig ett exempel, för några år sedan deltog jag i en affärskonferens i en konferens och jag sa till en av presentatörerna (engelska som modersmål) att jag blev förvånad över att hans arbete hade accepterats som en affischpresentation och inte som en muntlig ett. Han sa till mig att det faktiskt accepterades som muntlig presentation, men han bad om en affisch för att han inte gillar att hålla föredrag.

Mitt intryck är att föredraget var slöseri med tid för de två dussin personer som är närvarande.

Samtal kan vara slöseri med tid av andra skäl än fruktansvärt språk: bilder med oläsliga resultat, samtal riktat till fel publik etc. Jag deltog verkligen i många samtal det kan betraktas som slöseri med tid för nästan vem som helst i rummen, och en stor del av dessa samtal hölls av påstådda erfarna talare.

Nu undrar jag om talaren är medveten om detta problem , min gissning är nej

Enligt min erfarenhet bland icke-modersmål engelska är de flesta människor väl medvetna om deras engelska nivå och om deras uttal: din gissning är sannolikt fel.

Jag känner behov av att få detta till talarens uppmärksamhet.

Skulle du känna samma behov om samtalet var slöseri med tid av någon annan anledning? Och notera att det är vanligtvis mycket enklare att förbereda läsbara bilder än att fixa uttal. Och planerar du att göra en sådan åtgärd för alla värdelösa samtal du kommer att delta i ditt liv?

Jag känner ett behov av att föra detta till talarens uppmärksamhet.

Som sagt är talaren förmodligen väl medveten om denna fråga, men kan du erbjuda någon lösning som talaren inte redan är medveten om?

Att förbättra uttal är inte något som kan göras enkelt, särskilt om man inte är angelägen om språk. Talaren kan ha haft goda skäl för att inte ha kunnat förbättra uttalet mer än så. Tid och pengar kan vara två av dem. Jag vet inte hur många språk du talar - du talar mer än ett, eller hur? Jag talar italienska, mitt modersmål, engelska och franska. Min engelska-nivå är anständig, men min franska är grundläggande. Jag kan inte göra bra samtal på franska, bara korta meningar, och ibland har jag missförstått (t.ex. jag bad en gång om en bok som heter Rue des Maléfices och kontoristen sökte efter Roue des Maléfices ). Jag skulle gärna vilja förbättra mitt franska uttal eftersom jag tillbringar de flesta av mina semestrar där, men gissa vad, jag kan verkligen inte få tid att göra detta. Eller jag skulle vilja lära mig tyska, för jag har många tyska kollegor och jag hittade också en fin fysikbok på tyska som jag skulle vilja läsa utan Google-översättare. Återigen kan jag inte hitta tillräckligt med tid för att lära mig tyska även på grundnivå.

För att avsluta, inte .

Det här kan vara produktivt i en direkt konversation, om du kan skapa en rapport och om du kan styra konversationen i en produktiv riktning. Du kan börja med att be henne att klargöra en viktig punkt du var intresserad av. Stoppa henne så snart det finns något du inte förstår, och om nödvändigt be henne att stava det ord du inte förstår. Målet vid denna tidpunkt är att lyckas kommunicera med varandra.

Om du lyckas med det kan du säga

Tack för att du klargjorde den punkten. Det är verkligen intressant för mig. Jag förstod inte vad du sa på den punkten under föreläsningen - för att säga sanningen kunde jag bara få betydelsen av något av det du sa, och det gjorde det svårt för mig att följa presentation. Jag är inte särskilt bra på att förstå icke-standard okända accenter. Så jag måste lita starkt på det visuella med många högtalare. Dina bilder om (ämne B) hjälpte mig mycket, eftersom de hade mycket detaljer.

Det är en slutsats som hjälper talaren att gå framåt i en positiv riktning.

Ytterligare anteckningar.

Ofta måste man stärka tron ​​på sig själv för att komma igenom doktorsexamen och andra hinder i den akademiska världen. Detta leder ibland till en något aspergeresk inställning: "Jag kan hitta de ord jag behöver för att uttrycka mig; uppdraget fullbordat; jag är inte intresserad av hur väl andra människor förstår mig." Steg ett är att upprätta en rapport.

Ibland kan denna rapport resultera i att den starkare engelsktalaren har ett visst inflytande över den andra. Ibland resulterar det i att den starkare engelsktalaren blir bättre anpassad till andras talmönster och kanske också utvecklar empati för det som har lett den andra till hans eller hennes nuvarande tillstånd av medelmåttig engelska. Detta hände mig med avseende på min rådgivare. För det mesta är jag en av de människor som tycker att hemsk engelska, eller hemsk fransk eller hemsk spansk, obehaglig, som krita som går fel på en svart tavla; och det fortsätter att plåga mig senare som en fast låt (öronmask). När min empati med min rådgivare hade fastställts fick vissa mönster, som hans tendens att utelämna ord, mycket mindre på mina nerver.

Idag hade jag en hjärnvåg. Om talarens engelska är så dålig bör värdavdelningen tillhandahålla en tolk.

Skicka inte e-postmeddelandet . Baserat på min erfarenhet förutspår jag att det anonyma e-postmeddelandet du föreslår att du skickar nästan säkert inte berättar för talaren någon information hon inte redan känner till, bara något som hon antingen förnekar om eller som hon är (av alla mystiska skäl mänsklig psykologi) hjälplös eller ovillig att göra något åt. Å andra sidan, särskilt på grund av dess anonyma karaktär, kommer e-postmeddelandet ganska troligt att komma över som skadligt och orsaka hennes negativa känslor som skuld, självförakt, låg självkänsla, depression, etc., som skulle göra henne situationen värre utan att leda till några framsteg mot att lösa hennes accent / språkproblem.

Det finns en tid och en plats att ge människor negativ feedback som kan hjälpa dem att förbättra sig, t.ex. när sådan feedback direkt begärs från dig eller när du är en person vars uppgift det är att ge sådan feedback. Den tid och plats är inte din nuvarande situation. Så inte.

Att vara en del av ett internationellt forskarsamhälle betyder, och har alltid betydt, a) att lära sig lingua franca (så att säga) i fältet - en del av oss har turen att hoppa över det här steget eftersom vi föddes in i det - och b) lära sig förstå det stora utbudet av accenter som språket nödvändigtvis kommer att talas på, återigen mycket enklare för oss som modersmål.

Om du på grund av hörselnedsättning eller "tennör" inte kan förstå icke-modersmål, kommer din förmåga att interagera i det internationella samfundet att vara mycket begränsad. Du kan bara försöka prata med lokalbefolkningen eller bara använda skriftlig kommunikation, men det är bättre att du försöker förbättra dina färdigheter genom övning.

Det är osannolikt att en engelska som inte är modersmål som interagerar med modersmål är omedveten om att deras engelska är svår att förstå. Talar du ett annat språk? Hur skulle du känna det om någon skickade ett anonymt e-postmeddelande till dig om att du var helt obegriplig? Speciellt om du redan visste att människor ofta hade problem med att förstå dig?

Å andra sidan har du rätt i kommunikationsförmåga. Ändå är det möjligt för någon att kommunicera bra under en föreläsning eller presentation trots att ha en svår accent eller svaga färdigheter på målspråket. Du kan försöka ge feedback om hur de kan förbättra sin presentation givet sina nuvarande språkkunskaper, men bara om du vet att sådan feedback skulle vara konstruktiv och välkommen.

Jag håller med dig om att talaren ska få veta. I motsats till andra aspekter av ett samtal (glider tydlighet, ordning osv.) Som är något frivilliga och överlåtna till talarens intresse av att göra ett bra samtal, är talets förståelse ett minimikrav. Att inte ta hand om detta skadar dem förmodligen illa.

Förra gången jag deltog i en mycket liknande situation närmade sig en av de mer högtalarna den obegripliga talaren och sa till dem: "Vet du att det är väldigt svårt att förstå dig när du pratar" ?. Jag var där och gjorde ett lite skämt för att göra kommentaren lättare och vi gick bort men talaren fick troligen meddelandet.

Så det finns ett sätt. Om du inte har den anciennitet som krävs för att ge oönskade råd personligen, tycks ditt förslag vara bra för mig. Skicka ett anonymt e-postmeddelande där du förklarar att du hade mycket svårt att förstå samtalet. Se bara till att du förmedlar rätt meddelande, att du försöker göra dem medvetna om vad du tyckte var ett stort problem som gjorde kommunikationen svår och inte skämma dem för det.

När det gäller vad folk har sagt i andra svar:

1) talaren kanske är medveten om problemet, men inte av allvaret. Detta kan ge dem den push de behöver för att agera på det. 2) det finns gott om gratis och lite tidskrävande sätt att förbättra uttalet (filmer, förutövande samtal, YouTube-videor, sakta ner när man talar) 3) Jag tror inte att du "skäms", ingen frågar efter brittisk engelska akademin och accenter ifrågasätts vanligtvis aldrig ... så länge de med rimlighet kan förstås

Nej, såvida du inte uttryckligen blir ombedd. Du kan helt enkelt se arrogant ut, talaren kan hata dig och talarens anhängare kan också känna sig arg. Ditt rykte kan drabbas, eller åtminstone ser jag inte hur det skulle växa. Dessutom är att kritisera personen inte ditt jobb , och anonym feedback tar din tid.

Om du tror att du tappade tid när du lyssnade på grund av accenten kan du ta detta till uppmärksamhet till personens värd eller till sessionens ordförande. Det är sessionens ordförande, värden, mentorn eller handledaren att ge kritik och feedback till talaren. Om du verkligen vill, prata med dessa människor personligt och ytterst artigt; lämna inga skriftliga spår.

I motsats till majoriteten av åsikterna här, skulle jag som icke-modersmål säga att ett anonymt e-postmeddelande skulle vara till hjälp. Det ger dig inga brownie-poäng och kan skada högtalarens känsla, men det kommer att vara till hjälp för personen oavsett. I allmänhet ger vi varandra redan för få ärliga återkopplingar av artighet - allt i andra riktningen skulle vara en värdefull förändring.

Det mest populära svaret här frågar: " Skulle du ge feedback om det handlade om någon annan fråga än engelska? " Jag medger att det inte är normen att göra det, men det betyder inte att en sådan feedback inte skulle vara till hjälp. Faktum är att min rådgivare ger mig feedback om strukturen i mitt samtal, dess diagram och dess skrivfel - varför inte min engelska också? (I själva verket kommenterar han när jag behöver sakta ner eller fixa ett grammatiskt misstag.).

Talaren kanske är medveten om att han har problem med språket, men han kanske inte inser omfattning av problemet. Det finns en chans att feedbacken kan hjälpa, och det kan säkert inte skada, så varför inte?

Beviljas, eftersom du inte spelar talarens rådgivarroll, skulle jag absolut rekommendera ett direkt samtal . Troligtvis kommer det att få högtalaren att känna sig arg på dig, oavsett hur bra ditt råd är. (Sådan är tyvärr mänsklig natur). Men ett anonymt e-postmeddelande skulle fungera perfekt.

Om ditt råd inte kan genomföras på kort sikt, kanske det inte anses vara konstruktivt av mottagaren.

Så nej, skicka inte den feedbacken till henne. stark >

Med detta sagt, be arrangörerna av evenemanget (eller den ansvariga fakulteten) att tillhandahålla avskrifter av föredraget i förväg nästa gång, speciellt om det råder någon tvekan om deras talares förmåga att tala engelska tydligt.

Be inte om bilderna. Bilderna är utformade för att vara ofullständiga (och av goda skäl). Vad du måste be om är transkriptet. Och med transkription menar jag inte att talaren ska läsa sitt eget transkript medan hon ger sin presentation. Att läsa ett manus, samtidigt som det låter naturligt, är extremt svårt.

Helst bör talarens egna anteckningar (den hon har på podiet) bara bestå av några nyckelord och viktiga ämnen som talaren inte vill glömma att nämna under sin föreläsning. Den ska inte innehålla fullständiga meningar, än mindre stycken. Så i den meningen borde föreläsningen inte matcha transkriptet perfekt. Men även när det inte stämmer perfekt med föreläsningen kan ett transkript för en talare, som publiken inte förstår, fortfarande vara mycket användbart.

Att tillhandahålla ett transkript i förväg kanske inte är vad du är van vid inom ditt akademiska område, men det är möjligt och det är faktiskt en ganska vanlig praxis om någon gör en presentation framför journalister (även när talare är engelska som modersmål). Att tillhandahålla ett transkript i förväg hjälper journalister att fånga misstag innan de skrivs ut igen, oavsett om talaren gör misstaget när han talar eller om journalisten gör misstaget när han citerar talarens talade ord.

Ur arrangörernas synvinkel kommer det att kräva förhandsvisning av potentiella högtalare, genom att förhandsgranska tidigare samtal, eller om det inte är möjligt, genom att prata med de potentiella högtalarna direkt. Detta är också en standardpraxis i vissa akademiska kretsar, oavsett om screeningprocessen görs uppenbar eller inte.

Dessutom föreslår jag att jag som en icke-infödd engelsktalande själv med en ganska stark fransk accent föreslår att den som gör den för-screening är en icke-infödd engelsk kollega med en uppenbar accent själv.

Och istället för att helt enkelt avvisa ett samtal eftersom talaren har en för stark accent, bör en bra förskärm fortfarande uppmuntra talaren att fortfarande tala vid evenemanget, men att tillhandahålla ett transkript i förväg vid allra minst (förutom en preliminär förbättring av hans accent eller leverans), och om det transkriptet inte är möjligt inom en viss tidsfrist, att avvisa det talet för den händelsen.

Jag håller med kommentarerna om att du som lyssnare till presentationen antagligen bör undvika att kommentera föreläsarens tydlighet (t.ex. på grund av dålig engelska) om du inte är mycket vänlig och konstruktiv med henne.

Men jag tror att du fortfarande skulle kunna tala om för henne att presentationen var intressant men att du inte kunde följa perfekt med tanke på det dåliga ljudet / bakgrundsljudet, och så skulle du vilja få en kopia av bildspelet. Då kan du föreslå att göra bilderna mer självförklarande.

Din fråga är dock mer intressant ur moderatorernas eller den vetenskapliga kommitténs synvinkel. I ett sådant fall har de det uttryckliga ansvaret gentemot publiken att föreläsningarna är tydliga och begripliga. Annars, vad vore det att alls bjuda in människor att föreläsa? Viktigast är att en verkligt konstruktiv feedback kommer att vara viktig för föreläsaren själv, för att undvika framtida besvär.

Ett enkelt förslag för alla med språkproblem är att skapa / modifiera ett bildspel genom att lägga till så många självförklarande fraser. som möjligt. Detta skapar uppsägningar för en kompetent föreläsare, men sparar en dålig. Så småningom lämnar en sådan bilduppsättning bara platsen för dåligt uttal, men alla viktiga meddelanden kommer att levereras ordentligt.

Vissa människor gör antingen inga ansträngningar eller har stora svårigheter att polera sin starka accent. Det kan bero på originalspråket. För engelska / amerikanska infödda faller vissa personer med romerskt bakgrundsspråk (som jag) i denna kategori.

Personens energitillstånd kan också spela en roll: när man är sjuk, stressad eller trött kan ansträngningar vara svåra. När jag håller en föreläsning på engelska märker jag att efter en timme börjar min naturliga accent dyka upp.

Jag håller med om att universitetets myndigheter är mer ansvariga för mervärdet av en föreläsning. Ändå, om du berättar för dem, kan effekten på hur de kommer att översätta frågan till föreläsaren vara mycket annorlunda, från att inte ta hand om till hårdare kommentarer.

Eftersom din motivation står mellan dessa två extrema alternativ skulle jag undvika en skriftlig kommentar, kanske ännu mer med ett anonymt e-postmeddelande. Men det kan vara en kulturell sak; Jag föredrar ett direkt samtal, om möjligt, i raden av din planerade e-post, till exempel för att kontrollera om problemet är detsamma i enskilt samtal: tacka personen, be om bilderna och peka på det på grund av accent -relaterade missförstånd, kanske du har förlorat viktiga aspekter av samtalet.

Människor motviljar ofta oönskad feedback eftersom den som ger den inte inser att verkligt empatisk feedback kräver ansträngning från den som ger den. Konstruktiv feedback måste ge en väg framåt för personen att rätta till problemet.

Jag skulle prova den här strategin: Köp Behärskar det amerikanska accentet för den här personen och gör en fin inskrift:

Jag tyckte verkligen om din senaste presentation och kände mig nedslagen över att jag inte kunde förstå mycket av den. Din forskning är relevant för mina och i grunden viktig, så jag hoppades att vi kunde hitta ett sätt att förbättra kommunikationen. Jag är tillgänglig när som helst för att hjälpa dig med amerikanskt uttal och accent om du så önskar.

Skriv det med ditt riktiga namn.

Om du faktiskt inte gör det bry dig om att lära av den här personen och lämna sedan frågan ensam.

Ja, du kanske vill skicka e-postmeddelandet . Jag tror att det kommer att ha en bra och produktiv effekt totalt sett och hjälpa talaren vidare i sin karriär mycket. En sådan kritik, men mycket obehaglig och till och med sårande att höra i början, öppnar möjligheten till självförbättring. Din handling visar således att du bryr dig om talaren. Mycket mer än en person som helt enkelt vill minimera sin tröst, skämma bort från konfrontation och lämna talaren ensam och öde utan att veta att i hemlighet ignorerar och föraktar henne.

När det gäller faktum att e-postmeddelandet är anonymt, något som har varnat många kommentatorer här, jag håller inte med den övergripande åsikten. Academia är full av anonym feedback, varav de flesta har potential att vara mycket mer sårande och kardinal än en något underhållande e-post om ens accent. Jag är säker på att talaren fick många hårda och brutala avslag genom anonym peer review under hela sin karriär, och hon kommer inte att bryta ner för att någon kille bestämde sig för att skriva ett anonymt e-postmeddelande, märkligt som det låter. Faktum är att akademin själv har förbehållit sig rätten för människor "att inte stå bakom sina egna åsikter" och idéer, så att de känner sig skyddade för att tala fritt genom oändliga former av anonym feedback (recensioner och studenternas feedback, för att nämna några).